De första formerna av bollspel del 2

Förutom cuju fanns andra tidiga bollsporter i olika länder. Flera av dem var influerade av cuju, men växte till något annorlunda. Flertalet äldre bollspel liknar inte den fotboll vi känner till idag utan påminner mer eller mindre om andra sporter.

Episkyros och harpastum

Dessa två antika grekiska bollspel finns väl dokumenterade. Den äldsta form av text eller liknande som man hittat med anknytning till spelen är en text från 228 e.Kr där harpastum finns omnämnt. Dessa bollspel var dock inte riktigt lik den fotboll vi är vana vid. Episkyros spelades mellan två lag med 12 till 14 spelare vardera och det var tillåtet att använda händer. Lagen skulle försöka kasta bollen över huvudet på motståndarna och målet var att tvinga det andra laget att backa så långt att de korsade en vit linje. Ens egna lag fick då ett poäng. Spelet var mycket våldsamt, speciellt i Sparta där det var inslag av rugby och brottning i spelet. Episkyros kallades också ibland för phaininda. Harpastum var en form av bollspel som spelades i det romerska riket. Bollen var mindre än vad den är idag och hårdare. Detta bollspel var starkt influerat av episkyros. För att spela harpastum gällde det att man var i god form då spelet innebar hög hastighet, smidighet och fysisk ansträngning. Detta bollspel är inte lika väl dokumenterat som episkyros men mycket tyder på att även harpastum var ett våldsamt spel som spelades på liknande sätt som episkyros. Enligt gamla källor kan man utläsa att under en match hamnade en åskådare mitt i spelet och fick sitt ben avbrutet.

Kemari och woggabaliri

Kemari är ett bollspel från Japan och det första beviset på sporten är från 644 e.Kr. Sporten var kraftigt inspirerat av cuju. Under modern tid har Kemari återupplivats och spelas i Shinto-tempel under festivaler. Kemari är ingen konkurrenssport utan målet här är att hålla en boll i luften med hjälp av alla kroppsdelar utom armar och händer. Man spelar inte ensam utan spelarna är oftast åtta till antalet som positionerar ut sig inom ett litet område och sedan börjar man passa bollen fram och tillbaka mellan varandra. Bollen gjordes från början av skinn och fylldes med korn för att den skulle få rätt form. När formen satt sig avlägsnades kornen och bollen syddes ihop. Bollen kallas för Mari och den som sparkar bollen en mariashi. Kemari spelas på platt mark och man behöver cirka 6 – 7 kvadratmeter för att utöva sporten. Spelarna hade uniformer på sig vilket kallades för kariginu vilket var populära kläder under tiden då Kemari spelades. I Australien spelades bollspelet woggabaliri vilket är ett traditionellt inhemskt bollspel som spelades först av aboriginerna. Bollen gjordes av rötterna från kaveldun som man sedan svepte in med päls från pungråttor. Woggabaliri spelas i en grupp av fyra till åtta spelare som står i en cirkel. Målet är att sparka runt bollen till varandra för att se hur länge bollen kan hållas i luften innan den rör marken. Woggabaliri påminner därmed mycket om kemari. Liknande sporter spelades även i andra delar av Australien, skillnaderna bestod oftast av hur bollen gjordes. I andra delar gjordes bollarna av exempelvis gräs som man rullade ihop till en boll och sedan täckte med bivax. Woggabaliri är erkänd av Australian Sports Commisson som ett av de äldsta inhemska bollspelen.

Comments are closed.